FORUM NR 1 - 2019

Innehåll i detta nummer:

Medlemsbrev Februari 2019
Tommy Gustafsson
Skandinaver i Dubai
Claes Björling
Vintergaloppens framtid
Bara Galopp
Världens bästa galoppörer 
 Pegasus World Cup
A2-influensa
Debatt - Lars Herlin
Ur bildarkivet
Kalendarium
Sponsorer

Bästa Jockeyklubbsmedlemmar!

Ännu en vinter med lite abstinensbesvär i avsaknad av vintergalopp!

I dessa dagar med mycket snö hade tävlingar på Bro Park i vinterskrud med en öppen dirttrackbana i ljusbrunt varit vackert att beskåda. Lägg därtill om vi haft en öppen brasa i läktarbyggnaden att värma oss till! Vi får hoppas på det till nästa vintersäsong!

Jockeyklubbens styrelse har haft möte och beslutat vissa saker som ni bör notera . Årsmötet blir i år den 5 juni på restaurang Artilleriet i Stockholm. Den ligger i samma hus som Armémuséet, adress Artillerigatan 13. Tanken med den 5 juni är att medlemmar utanför Stockholm kan lockas komma då det är Nationaldagsgaloppen på Gärdet den 6 juni. Dessutom är det lunchtävlingar på Bro Park den 5 juni.

På Gärdet sponsrar Jockeyklubben ett lopp som förhoppningsvis i år kommer att vara öppet för endast svenskfödda hästar. Anders Zackrés har skänkt an vacker liten häststaty som kommer att bli ett vandringspris till ägaren av den vinnande hästen i loppet. Med tanke på den stora publiken och det mediala intresset för galoppen den dagen tror vi att Jockeyklubben kan få stor uppmärksamhet för den fina svenska fullblodsaveln !

Vidare planerar Jockeyklubben för en medlemsresa till Paris och Prix de l´Arc de Triomphe första söndagen i oktober 2019, som kan kombineras med besök hos Pia Brandt i Chantilly samt någon uppfödare i Normandie. Vi återkommer med närmare detaljer.

Gåsamiddagen i Malmö blir i år den 9 november, Vi undviker då att den läggs under Allhelgonahelgen, som det var i höstas, och att deltagarantalet därför kan höjas!

På Bro Park har en avdelning högst upp på läktaren glasats in och kommer att bli ett klubbrum för Jockeyklubbens medlemmar. Vi kommer att hålla en invigning någon tävlingsdag i vår.

Slutligen vill jag uppmana er medlemmar som har något intressant att berätta från galoppvärlden, antingen aktuellt eller historiskt, att skriva ner det och skicka till oss så vi kan publicera det i vårt Forum!

Så får vi se fram mot ett nytt spännande galoppår där Jockeyklubben kommer att synas i olika sammanhang och verka för ett främjande av den ädla hästaveln och galoppsporten i Sverige!!

Jan Kleerup
Ordförande

JKhederspris

Det hederspris Anders Zackrés skänkt till Jockeyklubben och som ska delas ut vid Nationaldagsgaloppen på Gärdet.


Tillbaka till toppen


TOMMY GUSTAFSSON - ETT FRAMGÅNGSRIKT LIV I GALOPPSPORTEN

En av de framgångsrikaste tränarna i Sverige har stängt stalldörren för sista gången. Efter att ha verkat som tränare i 45 år har Tommy Gustafsson lämnat in sin licens. Och han slutade på bästa sätt.

På Bro Parks sista tävlingsdag den 16 december startade Tommy två hästar. Alchemist vann och Siam var tvåa.

-Det kändes bra, konstaterar Tommy, som tillägger att han ännu inte hunnit landa i den nya tillvaron utan hästar.

-Det känns tomt, säger han. Fast Marianne (sambo Marianne Dufva) har hästar hos Patrick Wahl och Roy Arne Kvisla. Och jag bor numera i Bro, så det är inte så långt till banan.

Tommy inledde sin tränarkarriär 1973, sedan han blivit för tung för den professionella ryttarkarriären. Hästarna var få från början. Den första segern kom dock redan första året genom Slabang-dottern Birgit Maria, som ägdes av Lisäter stuteri, en av dem som stöttade från starten.

-Wolfgang Wickert red, minns Tommy. Det stämmer, det var den 14 oktober på Täby Galopp.

tommygustafssonisadeln

I början kombinerades tränaryrket med jockeyyrket – mest över hinder. Här ses Tommy på hästen Jern-Henrik på Täby Galopp den 19 oktober 1975. (foto BFE)

Sedan dess har det blivit 843 segrar till – på 5.695 starter. Det vill säga en segerprocent på nästan 15, en imponerande siffra. Siffrorna är något osäkra. Svensk Galopps datastatistik går bara tillbaka till 1980, och då hade Tommy redan tränat i sju år, men med hjälp av gamla årsböcker har de nämnda siffrorna tagits fram.

Under 80-talet tog karriären fart på allvar för att nå sin höjdpunkt under 90-talet. Den första klassiska segern tog Amourette i Dianalöpning 1987. Sedan blev det tio till under 90- och 00-talen:

Svenskt Derby: Hooter (1994) och Bloomerace (1995)
Jockeyklubbens Jubileumslöpning: Local Hero (1995) och Maranello (1998)
Dianalöpning: Artemis Club (1999)
Svenskt Oaks: Queen of Hearts (2004) och Red Dress On (2006)
Svenskt St Leger: Hooter (1994), Songline (1996) och Watson (2007)

Songline var förstås den bästa.

-Han var outstanding, säger Tommy.

Sonen till Diaghlyphard var Årets Häst i Sverige 1996 och 1997. Han segrade ii Derbyt, Stockholms Stora Pris (listed), Kapps Stora – två gånger, Pokallöb (listed), St Leger, Breeders’ Trophy, Norsk Breeder’s Prize, Kriteriet, SM för 2-åringar m m.

Att Songline var efter Diaglyphard var ingen tillfällighet. Det var många av storloppsvinnarna. Både derbyvinnarna Hooter och Bloomerace men även Local Hero. Det gäller också en annan av Tommys stjärnor, Cinnamon, som visserligen inte segrade i någon klassisk löpning men i en lång rad andra: Amacitalöpning, Breeders’ Trophy, SM för tvååringar, SM för Stayers – två gånger, SM för ston – två gånger, Skandialöpning, Bloomers’ Vase och Jockeyklubbens Avelslöpning.

Alla dessa vinnare var svenskfödda, med ett undantag, Maranello.

-Det gick att handla svenskt till vettiga priser. Dessutom gav samarbetet med Rävdansens Stuteri och Ivan Sjöberg inkörsporten till Diaghlyphard-blodet.

En lång karriär går till ända. Det började långt innan Tommy tog upp träningsverksamheten. Efter att ha tävlat med ponny, kom Tommy till ridskola i hemstaden Norrköping. Den drevs av Gustav Holst, som varit tränare på Ulriksdal i många år, där han drev ett mindre stall, men den frambringade en klassisk vinnare – Marygold (Dianalöpning 1954). En inspiration för den unge Tommy.

Ett stycke galopphistoria har passerat.

-Men det är lagom att sluta nu, kommenterar Tommy. Jag följer inte med lika noga, när jag inte är en del i den dagliga verksamheten, men galoppsporten känns lite svajig nu.

alchemistSista vinnaren, Alchemist. Till vänster sambo/ägare Marianne Dufva. I sadeln Andreas Tapia Dalbark.

tommyochalvena

Tommy i stallet med hästen Alvena Storm (foto ATG)

silana

Silana efter vinst i Breeders’ Trophy 2002, en av Tommy Gustafssons fem Breeders’ Trophy-vinnare. Yvonne Durant i segersadeln. (videofoto)

Tillbaka till toppen


SKANDINAVISKA GALOPPÖRER HAR SPRUNGIT IN NÄRMARE 3 MILJONER I DUBAI

Det har gått bra för de skandinaviska deltagarna i Dubai i år. Största framgången är I Kirks imponerande sprinterseger den 17 januari, men 3-årige Irish Trilogys andraplats den 31 januari skämmer inte heller ut sig. En annan 3-åring som gjort det bra är dansktränade Red Cactus, som den 7 februari slutade trea i UAE 2000 Guineas (vilken inbringade 1,4 miljoner i svenska pengar).

Ytterligare en topprestation svarade danskfödde Suspicious Mind för, när han den 17 januari slutade tvåa på Meydan-banan över 2810 meter. Tyvärr står han för närvarande skadad.

Andra prisplockare har varit Plata o Plomo, Trickbag och Monza.

Sammanlagt har de skandinaviska deltagarna sprungit in motsvarande 2 840 282 svenska kronor.

Fem av dem är svensktränade: I Kirk (tillika svenskuppfödd), Plata o Plomo och Trickback hos Susanne Berneklint och Irish Trilogy och Suspicious Mind hos Andrew Kidney. Red Cactus och Monza tränas av Bent Olsen på Klampenborg. Ovanligt nog har varken Niels Petersen eller någon annan norsk tränare skickat någon deltagare i år.

Förhoppningsvis är det skandinaviska äventyret inte över än.

kirk

I Kirk vinner på Meydan den 17 januari (Carlos Lopez). Löberöds Hästklinik har fött upp sonen till Eishin Dunkirk-I Could, som ägs av Hästgruppen i Lund AB (foto Erika Rasmussen)

Tillbaka till toppen


 

CLAES BJÖRLING STARTAR 46:E ÅRET SOM TRÄNARE

Claes Björling hade ett nytt fint år 2018 både som tränare och ägare (Stall Hipp). Stallets hästar tog 14 segrar och sprang in mer än 1,2 miljoner kronor. Det placerade Claes på en nionde plats bland landets mest framgångsrika hästägare.

-Jag är nöjd, säger Claes, även om jag vann en seger mer året innan.

Det är en minst sagt anmärkningsvärd karriär som Claes haft inom galoppsporten. Den började för snart 70 år sedan. Det var på Åby, där Claes red ut för tränarna Carl Magnus Isaksson och Bobby Killick.

Claes Björlings galoppintresse startade 1951 då han började rida ut åt tränare Carl-Magnus Isaksson och Bobby Killick på Åby i Göteborg.

-Första loppet var 1953 på Åby då jag red hästen Forget Me Not som tränades av Carl-Magnus Isaksson och som ägdes av Mischa Kahns pappa Hasse Kahn. Det var faktiskt Hasses allra första galopphäst, berättade Claes i en intervju som Lotta Malmborg gjorde på svenskgalopp.se för två år sedan.

Första segern kom 1955 på Stall Skånes sto Little Ann som vann loppet Whips Whip, därav namnet på amatörloppet som Claes sponsrar vilket han har döpt till Hipp’s Whip.
-Jag jobbade på ett rederikontor så jag cyklade till Åby varje morgon vilket var ett par mil tur och retur. Jag började jobbet klockan 9.00 och då skulle jag ju vara duschad och klar så det var en tuff tid.
1955 gick flyttlasset till Malmö där Claes fortsatte att jobba på ett rederi. Galoppintresset fortsatte och han red ut hos Einar Jardby och fortsatte att rida amatörlopp.

-Totalt red jag 78 lopp och tog åtta segrar. De flesta lopp jag vann var så kallade bonnalöp där amatörer, lärlingar och jockeys fick rida.

På julafton 1959 gifte sig Claes med sin fru Jole och samma år fick han jobb i Stuttgart, Tyskland. Där var han försäljningschef under fem år för Baden Wurtenberg som tillverkade hundmat på burk.

När företaget etablerade sig i Sverige blev Claes marknadschef. Men 1973 startade han ett eget företag i branschen, kallat Best Friend.

Under åren i Tyskland hade engagemanget för hästar och galopp legat på is men när han flyttade tillbaka till Sverige igen återupptog han galoppintresset.

-Jag drev företaget till 1990 på julafton, då var försäljningen av firman klar och det var en lyckans dag, jag fick väldigt bra betalt, berättade Claes i Lotta Malmborgs intervju.
1973 tog Claes ut sin egen licens och det blev en proffstränarlicens direkt.

-Jag red och tränade hästarna på morgonen och åkte sedan till kontoret så det blev långa dagar, konstaterar Claes.

bjoerling1

Tre goda importer som i början av 80-talet sprang i Claes Björlings vit-bruna färger: Korkoun (Rolf Wuscha), Hardi Belleau (Willie Carson) och Blustery (Johan Stenström).

Tränade i såväl Italien som Spanien

I samma veva som firman såldes bestämde sig Claes för att flytta till Italien. Han hade ungefär 15 hästar i träning i sitt stall på ön Albarella.

-Albarella var ett kanonställe att träna hästar på. Jag hade personal med mig från Sverige. Stallets hästar tävlade över hela Italien och de vann många lopp. Bland annat ett Listedlopp i Milano där Kim Andersen red stora fuxen Prairie till seger.

Framgångarna sågs med avund av de nationalistiska italienarna, som gjorde flera regeländringar för att försvåra den utländska konkurrensen.

-Jag tröttnade på Italien, tog hästarna med mig och flyttade tillbaka till Täby 1995.

Även där gick det bra. Både 1998 och 1999 var Claes ledande hästägare i hela landet. Claes stannade på Täby Galopp under fem år. Men när Mijasbanan byggdes i Spanien lockades Claes dit.

-Jag kom ner till Mijas ungefär ett halvår efter att banan hade öppnat, berättade han 2017 för Lotta Malmborg. Det gick kanonbra och där vann jag mitt allra största lopp, Mijas Cup, med ungefär en miljon kronor i förstapris. Hästen hette Anbari och honom köpte jag för 11 000 pund på hösten som tvååring, ett bra köp.

Den spanska galoppen fick problem och Claes flyttade hem igen, först till Täby Galopp och sedan 2016 till Bro Park.

Nu står han redo att börja sin 46:e säsong som tränare. Stallet står laddat med sju hästar, köpta i claimers och försäljningslöpningar i England och Irland. Flera av dem är som Claes veteraner, 10-åringarna Free Zone, Stonefield Flyer och Fort Bastion samt 9-årige Tatlisu. De kompletteras med fyraåringen Grimeford Lane och treåringarna Bandola och Irene’s Prince. Samtliga segrade under fjolåret.

-Favoriten är nog Free Zone som jag köpte för 8000 pund, och som utvecklades här så pass att han fick ett handikptal på 92. Men nu står han lite för högt.

-Men jag är på jakt efter ytterligare någon häst, tillägger Claes.

Hästarna sköts av en stallman, medan Rebecca Colldin och Leonard Rios rider ut. Med Rebecca har Claes samarbetat sedan hon började tävla på Jägersro.
Själv är han varje dag i stallet och följer verksamheten intensivt. Resten av tiden ägnas mycket åt galopp på nätet.

-Tyvärr är kommunikationen inom galoppsporten i dag bristfällig, konstaterar Claes, som är mycket orolig för konsekvenserna av att vintergaloppen ställts in för andra året i följd. Jag är rädd för att det kommer att skapa en utslagning bland de mindre tränarna.

Men Claes Björling räknar med att vara kvar ett tag till. Han är ju inte mer än 89 år – fyller den 10 mars.

bjoerling2

Två framgångsrika galoppörer från Claes Björlings stall 2018: Free Zone (ThereseGustavsson) ovan och Grimeford Lane (Annie Nilsson-Lindahl) nedan.

bjoerling3

Tillbaka till toppen


 

VINTERGALOPPENS FRAMTID I FAROZONEN

Vad får cirka 130 vuxna att bänka sig på en i övrigt tom kapplöpningsbana i en byggnad med bristfälligt fungerande elström en gråfuktig lördagseftermiddag?

Svar: ett gemensamt intresse för galoppsporten.

Till det kan läggas en frustration hos många över att vintergaloppen för andra året i rad ställts in med de bekymmer det ställer till för de aktiva, tränare, ryttare och hästägare på banan.

Det var Stockholms Galoppsällskap som bjudit in Svensk Galopps VD Fredrik Reuterskiöld att efter bästa förmåga svara på de många frågor som skickats in i förväg och om möjligt stilla den oro som finns för utvecklingen på Bro Park.

Dessutom hade galopprofilen Per ”Pertan” Jonsson bjudit in intresserade att delta via facebook. Tillsammans hade dessa åtgärder lett fram till detta rekordstora intresse.

För att hinna med så många frågeställningar som möjligt och få mötet att löpa smidigt fungerade förre SGS-ordföranden Louis De Geer som moderator, en uppgift han skötte utmärkt.

Fredrik Reuterskiöld ställde sig tveksam till möjligheterna att fortsätta med vintergalopp:

-Det kräver en bana som är lämpad för vintergalopp. Dagens dirt track-bana är inte uppbyggd som en sådan. Det hävdar bankonstruktören. Men beslutar fullmäktige att vi ska ha vintergalopp, måste vi rätta oss efter det.

Flera av deltagarna, bland andra Martin Wallin, ifrågasatte dessa uppgifter och hänvisade till besöket av den amerikanske banexperten Glen Kuzak inför omläggningen av dirt track-banan. Han menade att banan måste skötas med en annan typ av maskiner, som är både lättare och billigare. Den uppgiften stod i motats till VD:s förklaring att det behövs 4-5 maskinenheter som arbetar dygnet runt för att kunna hålla banan i tävlingsmässigt skick, vilket förstås är kostsamt.

Jan Kleerup undrade vem som ansvarar för att den nya dirt track-banan inte blev lagd för vintergalopp, när det finns ett fullmäktigebeslut på att Svensk Galopp ska ha vintergalopp på Bro Park. Svaret uteblev.

Fredrik Reuterskiöld menade också att saltning av banan inte är någon hjälp för vintertävlingar.

-Saltning halverar banans livslängd.

Roland Egnestam undrade varför man skrev ut mest tävlingsdagar, sex i december månad i år, den under den månad som det är svårast att tävla på.

-Vad händer med dessa sex dagar, om det inte blir någon vintergalopp?

Fredrik Reuterskiöld förklarade att detta har blivit fel och ska ändras. De sex dagarna ska flyttas till andra tidpunkter. Sammanlagt ska det bli tävlingar 35 gånger i år. Det är mindre än under tidigare år, men detta beror på att på att tävlingsverksamheten blir mer geografiskt spridd. Så t ex ska Göteborg få tio dagar i år.

Anders Unnerstad uttryckte oro för att de många investeringar som planeras: ny bana i Skåne, hinderbana på Bro Park och läktare på Göteborg Galopp ska ta resurser från Bro Park. En oro han delade med många andra på mötet. Men VD slog fast att Bro Park, som ännu är en ung anläggning, ska färdigställas. Bro Park ska vara ”Number One”.

-Jag har också sett till att planeringskostnaderna för den nya banan i Skåne ska halveras, hävdade han.

Fredrik Reuterskiöld framhöll att samtidigt har han och styrelsen sett till att minska kostnader, bl a på personalsidan, vilket innebär att bokslutet för 2018 blev 11,5 miljoner bättre än budget. Dessutom är SG skuldfritt i förhållande till ATG, vilket var nödvändigt inför separationen vid årsskiftet.

Frågorna fortsatte att hagla, samtidigt som luften blev allt tjockare på grund av att fläktsystemet inte fungerade, men intresset var fortsatt stort och ingen ville lämna lokalen i förtid.

-Hinderbanan bli klar 2020, förklarade Fredrik. Den ska också användas som träningsbana på gräs. Han var lite förvånad över att ingen tränare sett denna ”uppsida” av projektet.

Andra besked från VD var:

• Ledvolten byggs om inför Stockholms Stora Pris
• Diskussion pågår om att sätta upp en veterinärklinik
• En busshållplats inrättas under året i anslutning till banan

På tävlingssidan kommer som tidigare berättats en koncentration att göras till söndagar. Då ska bland annat spelvänliga handikapplopp i klass minus 10 ridas med 120 000 kronor i prissumma ridas. Samtidigt som han framhöll behovet att ge eliten bra tävlingstillfällen, uttryckte han tyckte att det rids för många storlopp för tvååringarna, vilket tvingar fram en ovälkommen forcering av unghästarna.

Tillbaka till toppen


OBERÄTTIGAD ORO FÖR SOPTIPP FÖR NYA GALOPPBANAN I SKÅNE?

Om den planerade galoppbanan i Svedala skrev journalisten Mats Amnell på Sydsvenskan, som även tidigare bevakat projektet, den 27 januari:

”Enligt uppgifter till Sydsvenskan finns inom galoppsporten en oro för att projektet kan vara en ekonomisk återvändsgränd. Orsaken är en tidigare soptipp i det område Svensk galopp planerar att köpa för ändamålet.

Vilka föroreningar som kan finnas, det eventuella behovet av sanering och vad en sådan skulle kosta är oklart. Kanske riskerar projektet att bli så dyrt att det måste avbrytas, är farhågan.”

”Deponin är inte okänd”, konstateras i artikeln. ”Enligt ett studentarbete i miljövetenskap 2011 och uppgifter i Svedala kommuns avfallsplan användes platsen som soptipp åren 1980-85. Cirka 5 000 ton industri- och hushållsavfall deponerades och täcktes över med ett metertjockt lager av fyllnadsmassor och matjord.

Driften och återställandet skedde enligt villkor som ställts upp av Länsstyrelsen. Mätningar som gjorts fram till åtminstone 2010 har inte visat några tecken på miljöpåverkan.

Vid en inventering av avslutade deponier i Svedala kommun 1991 riskklassades tippen i Tjustorp utifrån risker och behov av åtgärder i klass två – näst högst – på en fyragradig skala. Deponin ansågs då inte ha någon direkt inverkan på miljön.”

Klass 2 innebär ”stor risk för människors hälsa och miljön”, enligt den nämnda uppsatsen i miljövetenskap.

Artikeln i Sydsvenskan fortsätter:

”Svensk galopp har ännu inte presenterat några planer på hur galoppanläggningen ska se ut och var i landskapet byggnader, banor, hagar, parkeringsplatser och andra anläggningar ska placeras.

Enligt Mats Andersson, miljöhandläggare på länsstyrelsen, är det vanliga tillvägagångssättet i liknande fall att man gör markundersökningar innan beslut om byggande fattas.

– Deponin är ett misstänkt förorenat område. Steg ett blir att ta prover i marken och oftast i grundvattnet för att få veta vilka föroreningar som kan finns och i vilka halter, säger han.

Beroende av resultatet beslutar sedan tillsynsmyndigheten vilka åtgärder som måste göras. Möjliga åtgärder är allt från att låta avfallet orört ligga kvar till att gräva upp och transportera bort det.

I första hand är det den som placerat avfallet på platsen som ska åtgärda och stå för kostnaden. Men enligt Mats Andersson kan även en exploatör drabbas av kostnader om miljörisker uppstår i samband med exploateringen.

– Exploatören kan anses vara ansvarig verksamhetsutövare om exempelvis schaktning innebär risk för att föroreningar sprider sig, säger han.”

I artikeln intervjuas också Jacqueline Henriksson, som sitter i Svensk Galopp styrgrupp för banprojektet utanför Bara. Hon är inte orolig:
”Vi känner till det här och har full kontroll. Vi talar om ett stort område varav deponin utgör en mindre del där man varken behöver lägga byggnader eller bana. De är tänkta att placeras på en helt annan del.

– Om vi trots allt skulle behöva använda deponin får de parter som lagt material där åtgärda det. Det är inget som belastar vårt projekt, säger hon.

galoppbygge karta

”Bildillustration i Sydsvenskan

Internationella rådgivare
Några dagar innan artikeln publicerades, meddelade Svensk Galopp på sin hemsida att till projektet knutits internationella rådgivare i form av Turnberry Consulting. Bo Gillborg, som nu arbetar med projektet, förklarar:
”För att öka chanserna att skapa en välfungerande tävlingsanläggning som attraherar tävlande såväl som besökare måste man redan tidigt i processen förstå både förutsättningar och behov. För att göra det har projektets styrgrupp anlitat Turnberry Consulting, ett internationellt företag baserat i Storbritannien med erfarenhet av utvecklingsprojekt gällande galoppbanor i USA (Saratoga, Belmont och Aqueduct), Storbritannien (Ascot, York och Newmarket), Irland (Galway) och Australien (Flemington).
Per Larson, ordförande i Svensk Galopp och i projektets styrgrupp, tillägger:
” Att bygga en ny galoppbana är ett stort och komplicerat projekt. Det är viktigt för oss att kunna erbjuda en attraktiv upplevelse för både skandinaviska och europeiska tävlande. Vår målsättning är att vår nya skånska anläggning, tillsammans med andra befintliga kapplöpningsbanor, ska bidra till att galoppsporten växer och vidareutvecklas i nära dialog med olika representanter inom galoppsverige. Turnberry har fått i uppdrag att, i nära samarbete med projektets styrgrupp, skapa ett underlag för en modern och funktionell anläggning som hela galoppsverige ska kunna vara stolta över.”

Tillbaka till toppen


 

VÄRLDENS BÄSTA GALOPPÖRER 2018

Rankingen av världens bästa hästar presenteras av IFHA, det internationella galoppförbundet, med stöd av Longines. Nyligen presenterades topplistan för 2018:

  1. Cracksman (GB) e Frankel                                130                trän: John Gosden, GB
  2. Winx (AUS) e Street Cry                                    130                trän: Chris Walker, AUS
  3. Accelerate (USA) e Looking At Lucky              128                trän: John Sadler, USA
  4. Beauty Generation (NZ) e Road To Rock         127                trän; John Moore, HK
  5. Gun Runner (USA) e Candy Ride                       127                trän: Steve Asmussen, USA
  6. Roaring Lion (USA) e Kitten’s Joy                    127                trän: John Gosden, GB
  7. Poet’s Word (IRE) e Poet’s Voice                      125                trän: Sir Michael Stoute, GB
  8. Crystal Ocean (GB) e Sea The Stars                125                trän: Sir Michael Stoute, GB
  9. Enable (GB) e Nathaniel                                    125                trän: John Gosden, GB
  10. Justify (USA) e Scat Daddy                              125                trän: Bob Baffert, USA

Notabelt är antalet engelsktränade hästarna på topplistan: fem av tio, tränade av veteranerna John Gosden och Sir Michael Stoute.

Cracksman vann bland annat Prince of Wales’s Stakes på Royal Ascot, medan det australiska understoet Winx hittils vunnit 29 stakes races, varav 22 med Grupp-status. Tredjeplacerade Accelerate vann i fjol bland annat Breeder’s Cup Classic.

Winx är den näst mest vinstrika hästen i galopphistorien. Hon har hittills sprungit in motsvarande 149 miljoner kr. Det är bara amerikanske Arrogate (Breeders’ Cup Classic, Pegaus Wolrl Cuop och Dubai World Cup), soom värre med cirka 162 miljoner kr.

Topptalet 130 motsvarar 110med skandinaviska siffror. I Kirk, högst rankad i Sverige, står i 95, vilket motsvarar internationella talet 110.

Detta var de tio bästa, dvs högst rankade loppen under 2018, dvs de som hade det genomsnittligt högsta formtalet för de fyra första hästarna i mål. I högerspalten noteras vinnaren.

Prix de l’Arc de Triomphe                  2400 m          125,00           Enable

Queen Elizabeth Stakes                     2000 m          123, 75          Roaring Lion

Prince of Wales’s Stakes                   2000 m          123,25           Cracksman

Juddmonte International                  2000 m          123,00           Roaring Lion

Dubai Sheema Classic                      2400 m          123,00           Hawkbill

Breeders’ Cup Classic                       2000 m          122,25           Accelerate

Japan Cup                                          2400 m          122,50           Almond Eye

Cox Plate                                            2000 m          122,50           Winx

White Stakes                                      1600 m          122,26           Winx

Prix Ganay                                         2100 m          122,25           Cracksman

Cracksman (kopia)

Cracksman(arkiv)

winx (kopia)

Winx  (Money Valley Twitter Photo)

Tillbaka till toppen


PEGASUS WORLD CUP FÖR TREDJE GÅNGEN

Den högt världsrankade Accelerate var favorit när Pegasus World Cup reds för tredje gången, men han fick nöja sig med tredjeplatsen bakom nästfavoriten City of Light och Seeking The Soul.

Löpningen reds den 21 januari på Gulfstream Park i Florida över distansen 1900 meter.

City of Light är fallen efter Quality Road, tränas av Michael McCarthy och reds av Joe Castellano. Oddset var 5-2.

City of Light har bara startat åtta gånger i sitt femåriga liv men vunnit fem av starterna och aldrig varit sämre än trea. I prispengar har det blivit motsvarande 50 miljoner kronor. Han går nu till avelsboxen.

I fjol var prissumman hela 16 miljoner USA dollar i Pegasus World Cup men i år ”bara” 9 miljoner. Det kan låta som en riktig devalvering men det beror på att ett nytt lopp tillförts programmet, Pegasus World Cup Turf, alltså ett gräslopp, som fick prissumman 8 miljoner dollar.

Segern i Turf-loppet gick till 5-årige Brick and Mortal (e Giant’s Causeway), som tränas av Chad C Brown och reds av Irad Ortiz Jr. Andre var Coolmore-stallets Magic Wand. Distans 1800 meter.

cityoflight

City of Light

Tillbaka till toppen


A2-INFLUENSA I ENGLAND

Det är inte bara i Sverige som det är inställda tävlingar för närvarande. Det gäller också galoppsportens hemland England, där den fruktade A2-influensan hindrar allt tävlande.

Det var i förra veckan som det engelska galoppförbundet tog beslutet att stoppa allt tävlande för att hindra spridandet från drabbade stallar.Hur länge det kommer att vara är oklart i skrivande stund.

Normalt sett är det nu högsäsong för den engelska hindersporten. Det innebär att prepareringar för kommande stora evenemang som Cheltenham Festival försvåras.

Tillbaka till toppen


 

"GALOPPSPORTEN MÅSTE ANPASSAS TILL DEN NYA DIGITALA VÄRLDEN"

DEBATT: debatt 100px  Lars Herlin

Svensk Galopp måste skärpa fokus i den nya digitala verkligheten. Vår sport som den presenteras idag är inte tillräckligt attraktiv för snabbrörliga mobila konsumenter. Visst är det viktigt med att öka banpubliken, men det är på de digitala plattformarna som slaget om intäkterna står.

Som alla vet måste något drastiskt göras i jakten på en ny intäktsmodell. Galoppen kan inte långsiktigt lita på att travet lyckas så bra med sina spel att vår andel av överskotten från ATG ska försörja den svenska galoppsporten.

Idag vet vi inte ens hur ATG kommer fördela medel mellan de båda sporterna. ”För galoppen finns det stor risk att intäkterna minskar när omregleringen träder i kraft. Detta som följd av att den rättighetsavgift som kommer att förhandlas fram baseras på det egna spelet.”, skrev Svenska Galopps styrelse i 2017 års årsredovisning. Spelet på galopp uppgick 2017 till endast 222 miljoner, vilket var 1,6 procent av ATG:s omsättning. 2017 betalade ATG 156,2 miljoner till galoppsporten, d v s motsvarande 70 procent av spelomsättningen, med andra ord rena Ebberöds Bank för ATG som bolaget hittills tvingats till genom Svensk Galopps ägande av 10 procent. Vilka intäkter det nya ägaravtalet med Svensk Travsport garanterar är vad jag vet inte publicerat.

Men i grunden måste alla leva på sina egna meriter.

Det är därför dags för sporten att vända upp och ner på många gamla sanningar.

Säg att vi landar i en framtid där galoppen måste leva på 5-8 procent av spelomsättningen. Idag har vi en sport som ibland inte lyckas dra in lika mycket spelomsättning som vi delar ut till hästägaren. Sporten står onekligen inför gigantiska problem när det gäller att hitta en långsiktig intäktsmodell. Pengarna från Täbyförsäljningen verkar ju knappast lösa våra problem som många hoppats. En framtida försäljning av hela vår andel i ATG är miljardklippet som en del tror är räddningen? Det kanske räcker till en ny bana i Skåne men sedan?

Jag menar att vår enda långsiktiga räddning är vår produkt som jag vill definiera som spelbar hästkapplöpning. Men idag håller den inte måttet i några avseenden.

Vad är det som brister?

I den digitala världen måste kunden fångas direkt. Räkna inte med att de sitter och tittar på mobilen under en hel tävlingsdag. I bästa fall kan vi få de mobila digitala kunderna att göra snabba, men korta återbesök.

ATG:s samarbete med TvG där lopp i Sverige blandas med lopp från hela världen öppnar möjligheter men då måste svensk galopp också ha en mycket attraktiv produkt. Det nya avtalet med ATG om bra exponering på onsdagar och söndagar måste också utnyttjas till fullo.
Här är två åtgärdsförslag som innebär stora investeringar, men enligt min uppfattning viktigare än något annat:

1/ Presentationstekniken under loppen:

Svensk Galopp har för få kameror som fångar vår spektakulära sport.

Det behövs närbilder och åter närbilder men det räcker inte.

Svensk Galopp erbjuder sällan GPS tracking och positioneringsinformation utom i de stora loppen. Det finns en förväntning att få digital löpande information under loppet som uppgifter om hastighet, hur många meter som är kvar och självfallet att hästarnas position anges i botten på skärmen. Fransmännen är ganska bra på det här.

Det sorgliga för galoppens del är att utrustningen finns ute på Bro Park sedan starten. Men det verkar som om sporten inte kunnat komma till skott eftersom man varit oenig om var transpondrarna ska sitta.

Skärpning kommer kanske nu med ett helt nytt positioneringssystem som nyligen aviserades. På Svensk Galopps nästan typiska sätt måste man skrota det som köptes in när banan byggdes för att göra om. Vet alla om var transpondrarna ska sitta den här gången?

Men det behövs också kameror av kvalitet som kan användas. Det duger inte att hästarna finns i fjärran, knappt synbara på mobiltelefonen. Det duger inte att det saknas bilder överhuvudtaget när hästarna hoppar ut ur startboxar som på Jägersro.

Galoppdomstolen har idag tillgång till mer bildmaterial, men av låg kvalitet. Höj kvaliteten där och bygg ihop systemen. Se till att vi får målfoton som håller för att visas.

Det här kommer leda till ökade kostnader. En person hinner inte hantera samtliga kameror och mixning ens med modernaste teknik. Se till att ta kontrollen. Bild och ljudrättigheter är den nya valutan för sporten då måste man ha kvalitet att sälja. Det duger inte att säga att Kanal 75 sköter det här när det är storlopp.

2/ Presentationstekniken före loppen.

Grafisk teknik måste till så att hästarna i ledvolten, på väg till startboxarna och vid startboxarna presenteras digitalt med namn, jockey etc.
Man kan inte låta den digitala sändningen fyllas med resultatrapportering från föregående lopp och annat prat när man i bild visar hästar som galopperar till start utan att grafiskt tala om vilken häst det är.

Vad kommer de nya licensierade spelbolagen visa?

Trist för galoppen är att det ser ut som om travet har valt sin egen väg när det gäller att försöka sälja bild och ljud till andra spelbolag än ATG. Travet har ju spel varje dag och behöver inte galoppen för att fylla tablån hos de nya licensierade spelbolagen.
Värsta scenariot är att det nya licensierade bolagen nöjer sig med rörliga bilder från travet.

Kan vi inte bli en internationell spelprodukt?

ATG har redan lanserat spel i en rad länder Varje tävlingsdag kan man spela på svensk hästsport i USA, Australien och i flera europeiska länder. 2017 fick ATG utlandsprovisioner på 168 miljoner för spel på svenska lopp. Vad jag vet har det aldrig presenterats någon statistik över vilken typ av lopp, spel eller sport det handlar om. Inte heller om provisionen i huvudsak kommer från Danmark och Norge.

Avtalet med amerikanska TvG som tecknades i höstas sägs ha en mycket stor potential. Kanalen som når 45 miljoner amerikanska hushåll sänder varje dag svenska lopp. Eftersom kanalen årligen sänder ca 50 000 lopp med en daglig sändningstid på 15 timmar gäller det att sticka ut. Här inte minst gäller det att ha en så bra digital produkt som möjligt.

Galoppen är en internationell sport med engelska som modersmål. Kan inte Svensk Galopp bli den första svenska sporten som mer regelbundet använder engelskan? Det betyder att löpreferat, seger och förhandsintervjuer m m kan ske på engelska och utan att det översätts till svenska parallellt. Anette Lennon har ibland fått chansen att referera löpen på engelska vilket varit mycket uppskattat. Med mer engelska skulle sändningarna till de internationella spelbolagen lyftas rejält.

ATG som även fortsättningsvis kommer vara det största svenska hästspelföretag har i och med spelavregleringen öppnat dörren för sportspel och casinospel. Tanken är att ta hem det spel som ATG- kunderna gör på andra plattformar. Tyvärr riskerar vi att spelet tar en annan riktning. Sportspelen och Casinospelen tror jag kommer flytta ATG-kunderna mot snabbare och mer vinstrika spel. Om ett tag kommer man tala om hur ATG- satsningen kannibaliserat hästspelen. Som gammal ATG-kund blir det rumsrent att spela på casino när det sker hos ATG. Och var tror ni kunderna tar vägen när ATG Live visar en stillbild från Bro Park i väntan på nästa lopp?

Slutsatser:

Om det så måste till ännu mer rejäla besparingar, så lägg ändå allt krut på att utveckla galoppens digitala sändningsteknik. Om fem år är det ingen som minns om en norrman kammade hem en och en halv eller en miljon när han vann derbyt. Ingen minns heller alla guldlopp med bara en handfull hästar. Tack och lov finns det stora besparingsmöjligheter i alldeles för frikostiga prissummor i de största loppen.

Lars Herlin
Amatörtränare, uppfödare och Senior Analyst hos Aimgroup.com

larsherlin

Lars Herlin i vinnarcirkeln 2011 på Täby Galopp med Saakheb (P-A Gråberg)

Tillbaka till toppen


 UR BILDARKIVET

rosedenoir

Stall JK:s Rose de Noire, ett mörkbrunt sto f 1975 efter Carnoustie-Rose de Mai av Otto Silfverskiöld.

För Jockeyklubben, dvs säga Stall JK, tävlade hon under två säsonger och gjorde 16 starter som resulterade i två segrar och fem andraplatser. Bästa prestationen var en andraplats i Svenskt Oaks. Sammanlagt sprang hon i 43 650 kronor i Hans Adielssons träning. På bilden ses hon i ledvolten på Täby Galopp. I sadeln Albert Klimscha Jr.

Tillbaka till toppen


Kalendarium Forum

9/2 SGS extra föreningsstämma
16/2 SGS hästfest
3/3 Göteborg Galopp årsstämma
30/3 Dubai World Cup
3/4 Bro Park säsongspremiär
10/4 Jägersro säsongspremiär
13/4 Svensk Galopp årsstämma
12/5 Göteborg Galopp säsongspremiär

Tillbaka till toppen


Vi tackar våra sponsorer till detta nr:

SFAF Annons

SGS Annons

SFK Annons

Tillbaka till toppen


logo jk forum

Länkar till samtliga enskilda artiklar hittar du här

Ansvarig utgivare: Jan Kleerup
Texter: Björn F Eklund
Webmaster: Jan Sjunnesson

Bilder: Bildbanken, Svensk Galopp (där inte annat anges)
Forum ger även plats för annonser – med anknytning till galoppsporten.
Spalterna står öppna för kommentarer och debatter.
Maila till 
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den..

Tillbaka till toppen

 

 

 

Save